Inte bara en lösning i alfapet, utan också i köket.
Häromdagen hade jag follk på middag. Det var vardag, alla kom direkt från jobbet – och även om matlagning är kul tänkte ju inte jag ägna hela dagen vid spisen. Lösningen var självklar. Quiche. Det blev tre stycken: quiche lorraine (eller lotringsk ostpaj, som jag kallar den ibland på pin kiv) och en quiche med grövre skal, spenat (hel, i detta fall ur frysen), ädelost och valnötter. Nötterna läggs på när stanningen börjar stelna, så de inte sjunker.
Vi har dock börjat prenumerera på ekologiska grönsaker, och det främjar verkligen kreativiteten i köket. Den tredje quichen berodde på vad Årstiderna gav oss den veckan.
Till skalet:
3 dl mjöl (jag blandade vete o graham)
125 g smör (SMÖR!)
Dessa hackas samman, gärna i matberedare. Flitigt pajbakande är en klar orsak att skaffa matberedare. När degen är grynig tillsätts 2-3 msk kallt vatten.
Tryck ut i pajform. Förgrädda om du orkar. Det är mindre risk att kanterna ramlar ner i äggstanningen då – men håll koll under tillagningen, för de vill gärna vika sig.
Strimla under tiden purjolök och förväll i saltat vatten. Lägg i der (förhoppningsvis) förgräddade skalet. Tillsätt 3 dl mjölk hopvispad med 3 ägg (matberedaren funkar här också) samt god, riven ost (kan rivas i… ja, du vet). Grädda i 200 grader.
Medan pajen står inne skivar o fräser du svamp. Jag använde bruna champinjoner (ekologiska). Fräs med lite vitlök på slutet och smaka av med antingen lite balsamvinäger (första gången jag gjorde den) eller hackad basilika (andra gången). När äggstanningen nästan stannat öser du ner svampen i mitten, så den ser dekorativ ut… och smakar gudomligt! En quiche behöver 30 minuter, ofta mer om det är grönsaker i (eftersom de är blötare).
”Tänk!” sa en av mina gäster nu i veckan. ”Förr fick man quiche nästan jämnt, och nu får man det nästan aldrig… men det är ju så gott.” Just det. Och därför serverar jag den ofta – en oavbruten tradition sedan 1980-talet. God mat vore dumt att glömma bort.
