Flora mat

Idag blev det resten av kycklingköttbullarna och eftersom jag tyckte de var litet torra sist bestämde jag mig för att göra potatismos och gräddsås till. Flora Mat är tänkt att ersätta matgrädde. I frysen har jag en påse hackad schalottenlök från Picard som jag fräste i litet smör. sedan hällde jag på Flora Mat och kokade upp medan jag stekte köttbullarna i en blandning av smör och örtsmör för smakens skull. Jag var inte riktigt nöjd med smaken av Flora innan jag kryddade den med en kycklingbuljongtärning, ett par msk vispgrädde och en msk örtsmör. Men av det blev det en god sås. Mer lyckad kombination faktiskt ikväll. 

 

Yosa havrebit och Planti fraiche

Tredje vändan med kålrotsgratängen tärnade jag Yosa havrebit och använde till den ungefär som tofu. Den har örtkryddor och påminner en aning om kryddsmöret. Gott, fungerar som ersättning för tofu för den som är allergisk mot soja eller inte vill äta halloumi pga veganism eller mjölkallergi. I den uppkokat kålrotsgratängen satte jag den här gången Planti fraîche eftersom gratängen var litet torr. Det fungerade mycket bra, men den är sojabaserad.

 

En oxymoronsk ost?

Efter måltiden kan det vara gott med ost. I smakboxen följde de med en Castello krämig Brie med chiliflingor. En kombination som inte känns självklar eftersom Brie är mycket mild och chili kan vara skarp och het. Lustigt nog gick det bra, chilin tar inte över, först känner man Brie-smaken och först sedan en växande hetta från chilin. Inte oangenäm.

 

Vegetarisk paus med Guldfågeln

 

Sedan blev det en paus från det vegetariska eftersom Smakboxen även innehöll Guldfågelns kycklingköttbullar. Så halva paketet blev middag tillsammans med krämigt blomkåls- och potatismos tillsammans med stekt sparris. Köttbullarna kräver nog sås, eftersom de är väldigt dämpade smakmässigt och litet torra. Men helt OK.

Vegan Chic Burger

 

Andra gången som kålrotsgratängen värmdes upp testade jag inte bara Arlas kryddsmör, utan till den serverade jag Vegan Chic Burger från Peas of Heaven som jag också satte litet mer kryddsmör på. Det här var en glad överraskning ska jag säga. Chic Burgers äter jag gärna igen. De hade en angenäm mild smak och en konsistens som i varje fall påminner om kyckling. Det är ärtor som utgår proteininslaget.

Arla örtsmör

En angenäm nyhet är Arlakökets smör och raps med smak av vitlök och ramslök. Det kan synas som en smakmässig tautologi eftersom en poäng med ramslök är att den smakar vitlök. Trots det var det inte en dum kombination och örtsmöret kan användes både i matlagningen, på en biff som smaksättare eller som örtsmör på ett knäckebröd. 

Vid andra gången då kålrotsgratängen skulle ätas använde jag örtsmöret för att krydda upp den litet mer oc det blev vansinnigt gott. 

 

Vegetariskt bacon

 Ibland känns det rätt att skriva om mat som man inte lagat själv från grunden eller rättare sagt hittat på receptet till. En stor Smakbox med kylt/fryst tillägg innehöll så många vegetariska och andra s.k. klimatsmarta produktprover att jag har halvfabrikat så det räcker i minst 10 dagar. Mycket praktiskt med tanke på mitt arbetsschema med ca 25 timmar zoommöten den här veckan.

Så jag tänkte nu recensera innehållet och provlaga mig igenom smakboxen produkt för produkt. Låt mig tillägga att jag är köttätare, men alltsedan mina yngre dagar när jag köpte Cranks kokbok så har jag alltid lagat vegetariskt också.

Måltiden inleddes med att jag hade kålrot att göra av med och ett recept från Land på Annas kryddiga kålrotsgratäng som även innehåller potatis. Den senare var för all del god, men om ni tänker testa den så koka kålroten så att den börjat mjukna innan ni monterar gratängen och sätter den i ugnen. Enligt receptet skulle den stå i ugnen 45 min, efter 60 min tog jag ut den och då var kålroten nätt och jämnt ätbar. Jag gjorde halv sats och det räckte till tre måltider för två med ett tillbehör. När jag värmde upp den fick den puttra på spisen med litet extra grädde i ungefär 20 minuter för att kålroten skulle bli lagom al dente. 

Första produkten att pröva till denna gratäng som tillbehör blev Veggie Bacon av Tulip. Förpackningen ser ni nedan liksom ett foto som visar veggibaconet framtaget och stekt. Det är en produkt som får mig att undra över varför man gör köttimiterad mat när det inte går att fånga smaken. Och för den som är vegetarian, varför i hela fridens dar skulle man sukta efter visuell baconimitation? Den enda fördelen var att skivorna inte krympte då det vita uppenbarligen inte var fett, däremot blev den knaprig så det förslog och såg god ut. 

Andra minusposten var att den inte smakade något enligt min uppfattning, i varje all inte bacon, utan i huvudsak rökarom och salt men inget annat. Det förvånar inte då man tittar på ingredienslistan, som innehåller 5% ärtprotein och 3% potatisprotein. Vad jag undrar över är vad resterande 92% egentligen består av? Om det står inget och resten av ingredienserna består av vatten, solrosolja, E-produkter och kryddningen vad jag kan förstå. Kålrotsgratängen var i varje fall mer mättande om jag säger så och mer smakrik. Den hade kunnat vara en måltid i sig, veggie bacon var överflödigt, men vem vet, det kanske är en tillägnad smak. Det sägs ju att om man äter något tio gånger så lär man sig att tycka om det.