Årets mest upphetsande upptäckt (hittills) är surdegsbloggen Pain de Martin som rubriken länkar till. Inspirerad av den bakade jag två surdegsbröd igår (utan jäst!): ett "Gateaus valnötsbröd", där jag följde receptet ganska noggrant, och som blev fantastiskt gott, och så ett bröd på vetesurdeg som jag improviserade något mera fritt.
Ovan syns rågsurdegen som jag använde till valnötsbrödet, och som jag också startade vetesurdegen med. Till den finns recept här: http://paindemartin.blogspot.com/2007/10/det-puttrar.html Jag gjorde exakt som det stod. Av denna surdeg tog jag ca 1/2 dl och blandade med ca 1 dl specialvetemjöl och 1 dl vatten, och så lät jag det stå i två dygn ovanpå kylen där det är lite varmt. Då började den bubbla och svälla och se allmänt intressant ut.
På morgonen den andra dagen blandade jag följande:
1,5 dl ljummen mjölk
1 ägg
340 g vetemjöl special
ca 1/2 dl av vetesurdegen
Jag körde degen ganska länge med degkrokarna på min elvisp och tillsatte en knapp tsk salt efter ett tag (enligt uppgift kan saltet förstöra jäskraften om man tillsätter det för tidigt och jag ville inte ta några risker med min första surdegsjästa deg.)
Sedan fick den jäsa i oljad (rejält med olja) bunke i fyra timmar, varpå jag knådade och vek degen dubbel några gånger och lade den i en smörad brödform för att låta den jäsa vidare. Drygt två timmar senare såg den jättevacker ut, och jag skjutsade in den i ugnen som var 225 grader. Jag skruvade ner till 200 och gräddade brödet 30 minuter. Så här fint såg det ut sedan:
Jag har provat brödet med smör, ost och PB&J, och i morse rostade jag det och drack kaffe med vispad mjölk till:
2 kommentarer:
Mmmmmm!
Något som du skulle gilla tror jag. :) Vi borde förresten ses på riktigt någon gång och inte bara på nätet, nog för att det är trevligt, men i alla fall.
Skicka en kommentar