Falafel på mitt vis med polenta

Vegetarisk mat kan vara hur gott som helst även om vissa köttätare hävdar motsatsen. Särskilt på sommaren kan det gå fortare att sno ihop en sådan lunchrätt. Dagens glutenfria vego består av Falafel på mitt sätt och polentamos. Receptet är till 3-4 personer. Rätten tar ca 30 min att förbereda och laga.

Falafel

200 g paket med kokta kikärter

2 morötter

1 ägg

2 msk creme fraiche med smak av paprika och chilli

1/2 fetaost

1 dl kokosmjöl

1-1,5 dl mandelmjöl

1 krm spiskummin

1/2 dl finhackad persilja

ca 1 tsk salt

2 krm peppar

olja till stekning

Polenta

1-1,5 dl polentagryn (majsgryn)

8-9 dl vatten

1/4 röd chilli

0,5 dl hackad färsk basilika

75 g finriven pecorino romano (finns att köpa färdigriven i butiken)

Skala och riv morötterna fint. Hacka eller klipp persiljan. Mixa dem och fetaosten med kikärterna i en matberedare, tillsätt ägg och creme fraiche. Om du inte har matberedare, så mosa kikärterna och fetaosten med en gaffel och rör i morötterna, följ receptet i övrigt. Blanda i spiskummin, persilja, salt och peppar. Du bör nu ha en ganska lös smet. Rör ned kokosmjöl och tillsätt sedan mandelmjöl tills dess du får en fast och formbar smet som du kan trillar falafelbollar mellan handlflatorna av. Stek falafelbollarna i olja på medelvarm platta ca 10 min (de suger upp en del, så tillför nog med olja så att de inte fastnar) eller fritera dem i en fritös. 

Medan falalfeln är i stekpannan kokar du upp vattnet till polentamoset, vispar ner polentan, låt koka någon minut och dra sedan av den av plattan. Låt polentan stå med lock över och svälla 5-6 minuter. Rör i pecorino-osten, chillin och basilikan och rör om noga. Låt stå ytterligare ett par minuter så att smakerna får sprida sig. 

Servera, bon appetit!

Gyllengul rotfruktssoppa

Utgångspunkten var ungefär en halv burk kokosmjölk, som vi råkat plocka ur frysen av misstag, och en stor ansamling rotfrukter utan direkt syfte i tillvaron. Jag tog en lök, en gigantisk morot, två palsternackor, knappt en kvarts rotselleri och en gulbeta – man kan nog blanda som man vill, men jag tror att löken är nödvändig. Man bör nog lägga sig vinn om den söta smaken – därför struntade jag i potatis.
Först fräste jag löken i smör (däribland vitlökssmör, som upphittades i kylen), och hällde sedan i de övriga rotfrukterna och kryddade medi spiskummin. Här kunde man också haft i chili och vitlök (om man inte haft en generös kyl). Sedan hällde jag på kokande vatten – ungefär en och en halv liter – samt salt, kajenn och koncentrerad grönsaksfond. Det hela fick koka tills grönsakerna var mjuka (närmare en halvtimme). Då tillsatte jag kokosmjölk och rätt mycket riven ingefära. Efter ytterligare en stund passerade jag alltihop med mixerstav, smakade av och insåg att det behövde piggas upp en smula. Ett minne av engelska morots- och apelsinsoppor fick mig att skvätta i lite apelsinjuice, men sedan hittade jag en lime, som jag pressade i. Utsökt. Serverades med bröd, smör och ost och var alldeles gyllengul i färgen. Soppan räckte till fyra vuxna, som alla tog om. Då blev det också en rest, som kanske räcker till två i morgon.