Ugnsstekt kyckling med thai-italiensk cross-over fyllning

Vi får se om jag hinner med att lägga till en läcker bild, men receptet vill jag lägga ut innan för säkerhets skull. Normalt brukar mina maträtter gå fort att få på bordet, men emellanåt kan det ju vara roligt att göra något som tar längre tid och som passar bra en vintrig lördag som idag. Förberedelserna går faktiskt fort, men ugnsstekningen tar lång tid. Kycklingen räcker till 4 personer.

Sätt ugnen på 150 grader. Efter drygt halva tiden höj till 175 grader. Kycklingen blir saftigare om den får börja på svag värme.

Mixa ihop en fyllning bestående av:
1/2 kruka thaibasilika
Lika stor mängd bladpersilja
Två vitlöksklyftor
Ca 6-7 st torkade tomater (inte den sort som är inlagd i olja)
Det rivna skalet från en citron
En halv röd chili
Två-tre skogschampinjoner
En tsk salt
Litet färskmalen svartpeppar
1-2 msk olivolja

Tillsätt 2-3 msk pinjenötter och gröna pumpakärnor. Rör om.

Sätt in denna fyllning i kycklingen.

Vispa ihop saften från en citron, 2-3 msk honung och 2 msk olivolja.
Pensla denna blandning på kycklingen utanpå. Ungefär hälften går åt. Resten penslas på efter halva tiden har gått. Salta och peppra kycklingen utanpå avslutningsvis.

Tag fram en långpanna med stekgaller, finns att köpa rostfri på IKEA. Sätt litet stekolja i botten. Lägg på kycklingen. Hutt in i ugnen. Ska ta ca 1,5 timmar beroende på kycklingens storlek.

Serveras med quinoasallad:
Tag 1-2 hg svamp, tärna.
Tag 1 paprika och tärna.
Tärna en tomat.
Koka lämpligt antal portioner beroende på hur många som ska äta. I den varma quinoan rör ner
- Posted using BlogPress from my iPad

Tre gånger köttfärslimpa

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det. Efter en tid av intensivt arbete har jag nu funnit tid att lägga in litet recept igen.

Jag har upptäckt köttfärslimpa. Det är en snillrik uppfinning. Betydlig enklare än att steka biffar i panna. Varför har jag aldrig lagat det förut? Det beror nog på att min barndoms köttfärslimpor aldrig var ordentligt smaksatta. Så nu har jag rått bot på det genom att pröva tre varianter med olika tillsatser som ger egen smak. Köttfärslimporna har även testats på tonåringar som utbrast - Guuu, va gott! Bättre betyg kan man inte få.

Ugnsteks i 40 min i 200 grader. 

Basen för min köttfärslimpa för 4 personer består av:
600 g köttfärs, själv använde jag älg, men det går lika bra med annan köttfärs. Den blandas med 1-1,5 dl grädde, 1 ägg, ett par msk ströbröd (finns även glutenfritt) och rörs ihop. Salta och peppra. Blanda i 2-3 msk dijonsenap, 4 msk tomatpuré. Vill man ha mer sting så lägg till litet chili, spelar ingen roll om den är färsk eller torkad. Om man använder chipotle chili får den en litet rökt smak.

Alternativ 1:
Tag 2-3 msk torkad svamp, t.ex. kantareller eller karl johan, låt mjukna i varmt vatten eller sjud upp grädden (se ovan) och låt dem mjukna i den. Det senare ger en mer intensiv smak. Rör ner i köttfärsröran. Mortla 1 msk grönpeppar och rör även ner den.

Alternativ 2:
Mortla 2 msk enbär och 1 msk grönpeppar och blanda i. Det är viktigt att inte snåla med kryddningen.

Alternativ 3:
Blanda i 4-5 msk halverade, urkärnade oliver (kalamata har mer smak, men det blir även gott med spanska) , 4-5 msk kapris,  3-4 torkade tomater och 2-3 msk torkad timjan (ja, du läste rätt, inte tsk).

Tycker du att det fortfarande är litet tråkigt när du smakat på den färdiga köttfärslimpan, så krydda bara mer. Ovanstående mängder är tänkt som ett förslag, men man bör pröva sig fram till den mängd som passar en själv.

Häll upp köttfärssmeten i en smord avlång brödform och hutt i ugnen. När den är klar kommer det att finnas köttsaft i formen, som man häller av försiktigt i en skål och sedan använder som bas för en gräddsås. Jag brukar inte göra någon stor sats, det räcker ofta med 1,5 dl grädde som blandas med köttsaften, saltas och peppras. För att den ska bli litet mer krämig kan man vispa i brun Maizena till en konsistens man vill ha. Även vitlökssmör är gott till eller chutney. Jag gjorde i höstas chutney på plommon med det här receptet. Mycket gott.

Det går lika bra att äta med ugnsrostade rotsaker, kokt potatis, eller potatismos samt sallad.

Kyckling med citron, chilli, vitlök och champinjoner

4-5 personer

5 kycklinglårfileér (OBS inte vanliga utan de urbenade plattare)
1/2 citron
1/2 röd chilli
1 vitlöksklyfta
150 g skogschampinjoner (små)
1,5 dl crème fraîche om så önskas

225 grader ugnsvärme. Sätt på innan du börjar göra maten.

Pressa citronen och häll saften i en djup tallrik. Halvera chillin. Dela den smalare ändan av chillin på längden i fem delar och sätt åt sidan. Skär 3-4 tunna skivor av den andra, tjockare chillihalvan och lägg i citronsaften. Pressa i vitlöksklyftan. Rör om och låt dra 10-15 min.

Tag kycklinglårfileérna och vänd en i taget i citronsaftblandningen. Om du är mindre hungrig än jag, låt marinera upp till 30 minuter, men då är det bättre att lägga filéerna i en plastpåse. Bred ut på en skärbräda. Lägg en strimla chilli av de fem du lagt åt sidan i varje filé och rulla ihop.

Smält smör i 1-2 msk rapsolja i en liten ugnsfast form i ugnen. Tag ut den och lägg ner filérullarna i mitten i en rad. Torka eller skölj av champinjonerna så jordrester försvinner. Halvera. Lägg dem längs med ytterkanterna av formen så att de inramar fileérna. Salta, svartpeppra och vrid gärna över extra Chilli Explosion (Santa Maria kryddblandningar). Ser dekorativt ut.

Ugnsstek i 15 min. OBS! Det blir mycket vätska, viktigt att salta ordentligt om du ska använda skyn. Tag ut och klicka litet crème fraîche över svampraderna om du vill, tänk på att citronen gör att den inte smälter ner utan kluttar till sig så du inte blir förvånad. Sätt in ca 10-15 min till på grill så att det blir litet färg på fileérna. Kycklinglårfilérullarna blir mycket saftiga och goda.

Serveras med det tillbehör du tycker om, det går lika bra med ris som med potatis eller vad du vill. Bulgurvete ger t.ex. rustik karaktär. Själv åt jag det med pumpagratäng.

Citrondoftande pasta med ramslök och champinjon

Årstidernas senaste låda innehöll ramslök. Jag såg på taffelälskaren att inte bara jag kände viss undran inför denna ört som nu återintroduceras i vårt gourmetlandskap. Eftersom den har smak av vitlök och jag längtat efter fiskarens pasta länge beslutade jag mig för att göra en matigare variant.



Det här behöver du:

Pasta (gärna svart för intryckets skull)
En knippe ramslök
Skogschampinjoner
Citron
Röd chilli
Hampafrön
Pinjenötter

Det fina med pastatillbehör av det här slaget är att man kan anpassa mängden efter antalet som ska äta. Därför anger jag inte exakta mått av något, själv använder jag ögon och mage för att avgöra vad som behövs. Hacka litet röd chilli, mer om den är mild och mindre om den är starkt. Fräs i smör, skiva en näve champinjoner per person och lägg i, låt fräsa med, tillsätt 1 msk pinjenötter per person. Klipp 4-5 blad ramslök per person, pressa citronen och låt detta stå vid sidan. Koka pastan, häll av vattnet, skaka om med litet olivolja och rör ner ovanstående ingredienser portionsvis. Strö över hampafrön och servera. Tar ca 15 min att tillreda och blev urgott!

Gotländskt bulgurintermezzo

Förmodligen är Berglin landets största, nu levande filosof. I mitten av juli publicerades en teckning i Svenska Dagbladet, som verkligen hittade rätt: ”Sommarlovet är ju en mardröm! Ungarna bara sitter där och så måste man hitta på lunch varje dag. Fick jag inte hjälp av min mamma skulle jag bli tokig”, säger den ena kvinnan till den andra (över varsitt glas vin). ”Precis som när man hade sommarkaniner”, replikerar den andra.
Nu är sommarlovet över, och hela familjen har överlevt – trots att ungarna ibland stirrade på oss med stora, hungriga ögon, som om vi försökte pådyvla dem svältdöden. Men det finns ju helger. ”När får vi lunch?” säger dottern (20), just när jag förklarar min avsikt att gå en promenad. Vi kan kalla henne Studentskan, så vi håller reda på dem. Om man – som jag – arbetar hemma så måste man ju utfodra sig själv, också under terminerna. Dessutom går Gymnasisten (18) i skolan snett över gatan, så plötsligt öppnas dörren till arbetsrummet och hon ropar: ”Tänkte du äta lunch hemma?” Och då står man där igen.
Keso och grönsaker är ju en lösning. Ett tag åt jag keso med frukt, tills jag fruktade att jag skulle förvandlas till lemur (det märktes just på att ögonen blev större). Soppa på tetra funkar också, när det börjar bli kallare ute. Men lunchens nyckelord är ”rester”. Sallader är alltid en hit. Åttondeklassaren (14) vägrade visserligen äta gårdagens kreativa pastasallad som bl.a. bestod av förrgårdagens pasta med förrgårdagens ädelostsås. Vaddå? Aldrig hört talas om ädelostdressing?
Härom veckan – som känns mycket länge sedan – befann vi oss på Gotland. Det var jag, kompisen Bi, maken och Åttondeklassaren. Stugan var lånad, och skafferiet fullt av alla de nyttigheter som folk tröttnat på (förmodligen hade de övergått till pizza på Isola Bella). En dag kokade vi bulgur, hällde på mängder av lime, mynta, lite grönsaker samt en burk röda bönor. Lime och mynta hade vi i överflöd, eftersom vi experimenterade med mojitos – med allt mindre misslyckat resultat vartefter. Riktigt hur vi gjorde salladen är oklart, men det blev så pass lyckat att vi gjorde ett nytt försök dagen efter. Det var jag och Bi som lagade, och det gick till ungefär så här:

Vi kokade bulgurkornen (det sista i paketet) direkt efter frukost och hällde ihop det med lime, pressad vitlök, hackad chili, kryddor (till stor del mynta samt kvarnblandningen Chili Explosion) samt salt. Det fick en tallrik på medan vi vandrade upp till galgbacken och tog lustiga fotografier på varandra. Vid hemkomsten var vi hungriga. Då hackade vi salladslök och purjo, skar tomater i bitar samt tärnade gurka. Alltsammans vändes ner i bulgurblandningen, som nu smakade friskt och somrigt. Dessutom innehöll den ju ingen olja (eller crème fraiche, som ädelostpastasalladen) och var därför rent skrämmande nyttig. Ytterligare en burk röda bönor fanns i skåpet, och tillsammans med fetaost i bitar hällde vi i den. Sen rörde vi om och lade äggklyftor och rädisor som dekoration. De kunde förstås ha rörts ner också, men vi ville inte mosa äggen. Och alla tyckte det var gott – till och med sonen.

Snabbaste fisken

Igår hittade jag en liten burk i frysen med fiskbitar - och kom ihåg att jag en gång köpte en påse djupfrysta sådana. Nu fanns lagom många kvar för en liten lunch (4-5 st). Alltså, koka fyra små potatisar (gärna färska) och koka gärna ägget samtidigt i samma vatten för vinnande av tid. Stek fiskbitarna i lite rapsolja. Smält smör och lägg i så mycket fryst, färsk eller torkad dill som tilltalar dig, hacka i ett par små klyftor färsk vitlök, hacka i litet chili (bara ett 2-3 ringar). Fiska upp ägget när det är mediumkokt, dvs litet krämig men fast gula, och hacka. Häll ägghacket över de stekta fiskbitarna som fått litet färg på sig, häll över smöret med innehåll, en msk vatten, låt koka ca 2-3 minuter. Kasta på litet flingsalt och vitpeppar. Tar maximalt 20 min att laga. Servera.