Slökokad apelsinkyckling

I veckans värmebölja valde jag att ta till slökokaren igen för att slippa stå på kvällen och laga mat. Det här receptet får du två måltider av. Först en kycklingmiddag och dagen därpå använder du buljongen som bas till grönsakssoppa.

1 kg hel kyckling

150 g rotselleri

2 schalottenlökar eller 3-4 stjälkar salladslök

2 apelsiner

5-6 vitpepparkorn

1 lagerblad

1 kvist färsk (äppel)mynta men vanlig går också bra

1 kvist färsk rosmarin

1 kvist färsk dragon

salt, vitpeppar

1 kycklingbuljongtärning

0,5 l vatten

0,5 dl vitt vin

2-3 msk spiced rum (mörk rom)

Skiva rotsellerin, hacka schalottenlöken, tvätta en apelsin noga och halvera den. 

Skåra kycklingen runt om så att kryddningen går in i köttet, salta och peppra utvändigt litet med mald vitpeppar. Fyll det inre av den med hälften av löken, tryck in en halv apelsin, pilla in vitpepparkornen runt om apelsinen, stick in äppelmyntan, rosmarinen och dragonen. Lägg ner kycklingen i slökokaren (slow cooker) och fördela rotsellerin runt om på kanterna, fördela resten av löken. Klyfta kvarvarande oskalade apelsinhalvan, skala en till apelsin och klyfta även den. Fördela apelsinhalvorna runt om kycklingen på sidorna. Smält buljongtärningen i varmt vatten, blanda i vin och rom, häll blandningen över kycklingen. Sätt på locket och låt koka i 6-8 timmar.

Servera med ångkokt potatis som du vänder i en vinägrettsås med färsk basilika och blandar i en tunt skivad liten rödlök. Det går säkert också utmärkt att äta med ris.

Glöm inte att sila av buljongen ur grytan, häll i en skål och använd dagen därpå. Gör soppa av den tillsammans med resterna av kycklingen och blandade grönsaker som strimlade morötter, purjolök och potatis eller vad som nu råkar finnas i skafferiet.

Kycklinglår med aubergine, kål, lök och citron

Hurra! Min guddotter lagade pulled pork i en slow cooker åt mig. Det blev så vansinnigt gott och saftigt att jag övervägt att köpa en i Skottland dit jag snart ska resa. Dröm om min förtjusning när jag på COOP förra veckan hittade som nyhet Crock-Pots, dvs originalet som uppfanns i början av 1970-talet. Raskt köpte jag en och idag ska den invigas med följande egenhändiga recept:

3-4 kycklinglår

3-4 små auberginer eller en stor

1/4 litet vitkålshuvud

1 rödlök

1citron

1 äpple

1 kvist färsk rosmarin

1 stort blad färsk salvia

1 kvist äppelmynta

1,5 dl kycklingbuljong

1,5 dl vitt vin

Salt

Vitpeppar

Chilliflakes

Olivolja, 1 msk

Rapsolja, 1 msk

Skala aubergine och tärna den, liksom äpplet. Skala löken och dela den i mindre bitar. Skölj citronen noga och skär den i bitar. Gör samma med vitkålshuvudet. 

Bräsera i medelvarm stekpanna aubergine och lök i oliv- och rapsolja tills de sugit åt sig oljan och börjar mjukna. Rör i vitkålen och äpplet. Dela rosmarinkvisten och myntakvisten i mindre bitar. Värm vatten och lös upp en tärning kycklingbuljong i den. Tag av från värmen.

Häll grönsaksblandningen i din slow cooker. Stick ner örtkryddorna här och var. Salta och peppra kycklinglåren, strö över litet chilli flakes på dem och lägg ovanpå grönsakerna. Avsluta med att lägga citronbitarna över kycklingdelarna med saftsidan nedåt. Häll över buljongvinet. Slå på din slow cooker på låg värme. Gå ut i solen och arbeta i trädgården i 5-6 timmar och när du är redo för middag är maten klar. 

Om du vill koka litet ris till, men annars är det gott att grönsakerna som enda tillbehör. Gör en sås på kokvätskan genom att hälla av den i en kastrull och blanda i Maizena och ev litet crème fraiche eller grädde efter smak. Det blir mycket koksaft så häll av litet ifall du inte vill göra sås för två dagar.

Gotländskt bulgurintermezzo

Förmodligen är Berglin landets största, nu levande filosof. I mitten av juli publicerades en teckning i Svenska Dagbladet, som verkligen hittade rätt: ”Sommarlovet är ju en mardröm! Ungarna bara sitter där och så måste man hitta på lunch varje dag. Fick jag inte hjälp av min mamma skulle jag bli tokig”, säger den ena kvinnan till den andra (över varsitt glas vin). ”Precis som när man hade sommarkaniner”, replikerar den andra.
Nu är sommarlovet över, och hela familjen har överlevt – trots att ungarna ibland stirrade på oss med stora, hungriga ögon, som om vi försökte pådyvla dem svältdöden. Men det finns ju helger. ”När får vi lunch?” säger dottern (20), just när jag förklarar min avsikt att gå en promenad. Vi kan kalla henne Studentskan, så vi håller reda på dem. Om man – som jag – arbetar hemma så måste man ju utfodra sig själv, också under terminerna. Dessutom går Gymnasisten (18) i skolan snett över gatan, så plötsligt öppnas dörren till arbetsrummet och hon ropar: ”Tänkte du äta lunch hemma?” Och då står man där igen.
Keso och grönsaker är ju en lösning. Ett tag åt jag keso med frukt, tills jag fruktade att jag skulle förvandlas till lemur (det märktes just på att ögonen blev större). Soppa på tetra funkar också, när det börjar bli kallare ute. Men lunchens nyckelord är ”rester”. Sallader är alltid en hit. Åttondeklassaren (14) vägrade visserligen äta gårdagens kreativa pastasallad som bl.a. bestod av förrgårdagens pasta med förrgårdagens ädelostsås. Vaddå? Aldrig hört talas om ädelostdressing?
Härom veckan – som känns mycket länge sedan – befann vi oss på Gotland. Det var jag, kompisen Bi, maken och Åttondeklassaren. Stugan var lånad, och skafferiet fullt av alla de nyttigheter som folk tröttnat på (förmodligen hade de övergått till pizza på Isola Bella). En dag kokade vi bulgur, hällde på mängder av lime, mynta, lite grönsaker samt en burk röda bönor. Lime och mynta hade vi i överflöd, eftersom vi experimenterade med mojitos – med allt mindre misslyckat resultat vartefter. Riktigt hur vi gjorde salladen är oklart, men det blev så pass lyckat att vi gjorde ett nytt försök dagen efter. Det var jag och Bi som lagade, och det gick till ungefär så här:

Vi kokade bulgurkornen (det sista i paketet) direkt efter frukost och hällde ihop det med lime, pressad vitlök, hackad chili, kryddor (till stor del mynta samt kvarnblandningen Chili Explosion) samt salt. Det fick en tallrik på medan vi vandrade upp till galgbacken och tog lustiga fotografier på varandra. Vid hemkomsten var vi hungriga. Då hackade vi salladslök och purjo, skar tomater i bitar samt tärnade gurka. Alltsammans vändes ner i bulgurblandningen, som nu smakade friskt och somrigt. Dessutom innehöll den ju ingen olja (eller crème fraiche, som ädelostpastasalladen) och var därför rent skrämmande nyttig. Ytterligare en burk röda bönor fanns i skåpet, och tillsammans med fetaost i bitar hällde vi i den. Sen rörde vi om och lade äggklyftor och rädisor som dekoration. De kunde förstås ha rörts ner också, men vi ville inte mosa äggen. Och alla tyckte det var gott – till och med sonen.