Cross-over torskrygg med asiatisk-marockansk touche

Bokrean förde som vanligt med sig nya kokböcker till mitt hem. Jag har därför lagat mat efter andras recept en längre tid. Men ikväll har jag beslutat mig för att improvisera. Här är receptet, det hela tar ca 30 min att tillreda. Till en person:

En bit djupfryst torskrygg, kryddas med chermoula, rullas i sesamfrön och steks i panna på spisen. Till den wokas samtidigt 1,5 dm strimlad purjolök (den gröna delen), en handfull färsk shitake-svamp, en halv burk bambuskott och litet hackad färsk chilli. En frisk sås tillagas på lättkesella smaksatt med riven ingefära och lime eller citronsaft (klipp i färsk dill om så finns), salta och vitpeppra  (litet chermoulakrydda kan tillsättas efter smak). Äts med ris eller liknande.

Morotssoppa med ingefära och lime

Det enklaste är det godaste brukar det sägas och så var fallet återigen. Jag har haft grönsakslådan full med morötter från Årstidernas grönsakslåda. Nu tog jag itu med dem på följande sätt:

ca 250-300 g morötter skalas och skivas tunt. Lägg i kastrull, häll över vatten så att det lagom täcker morötterna och lägg i 2 grönsaksbuljongtärningar (jag använde kravmärkta från Natur Compagnie). Koka i 5-10 min beroende på skivornas tjocklek. Riv under tiden färsk ingefära, minst 2-3 cm av den knubbiga sorten. Man kan inte få för mycket ingefära. Pressa en halv färsk saftig lime, eller en hel om den är litet torr, minst 1,5-2 msk.

När morötterna har mjuknat, häll av buljongen i en skål tills bara bottenskyla återstår. Mixa ihop morötterna, ingefära och lime. Vitpeppra. Blanda i 0,5 - 1 dl crème fraiche (yoplait gourmet), så kommer aromen i soppan fram bättre. Avsluta med att röra i buljongen igen. Soppan ska vara krämig till konsistensen. Smaka av med litet extra salt och peppar om det behövs.

Ät och njut, ta en smörgås till. Det tar totalt ca 15 minuter att tillaga.

Gotländskt bulgurintermezzo

Förmodligen är Berglin landets största, nu levande filosof. I mitten av juli publicerades en teckning i Svenska Dagbladet, som verkligen hittade rätt: ”Sommarlovet är ju en mardröm! Ungarna bara sitter där och så måste man hitta på lunch varje dag. Fick jag inte hjälp av min mamma skulle jag bli tokig”, säger den ena kvinnan till den andra (över varsitt glas vin). ”Precis som när man hade sommarkaniner”, replikerar den andra.
Nu är sommarlovet över, och hela familjen har överlevt – trots att ungarna ibland stirrade på oss med stora, hungriga ögon, som om vi försökte pådyvla dem svältdöden. Men det finns ju helger. ”När får vi lunch?” säger dottern (20), just när jag förklarar min avsikt att gå en promenad. Vi kan kalla henne Studentskan, så vi håller reda på dem. Om man – som jag – arbetar hemma så måste man ju utfodra sig själv, också under terminerna. Dessutom går Gymnasisten (18) i skolan snett över gatan, så plötsligt öppnas dörren till arbetsrummet och hon ropar: ”Tänkte du äta lunch hemma?” Och då står man där igen.
Keso och grönsaker är ju en lösning. Ett tag åt jag keso med frukt, tills jag fruktade att jag skulle förvandlas till lemur (det märktes just på att ögonen blev större). Soppa på tetra funkar också, när det börjar bli kallare ute. Men lunchens nyckelord är ”rester”. Sallader är alltid en hit. Åttondeklassaren (14) vägrade visserligen äta gårdagens kreativa pastasallad som bl.a. bestod av förrgårdagens pasta med förrgårdagens ädelostsås. Vaddå? Aldrig hört talas om ädelostdressing?
Härom veckan – som känns mycket länge sedan – befann vi oss på Gotland. Det var jag, kompisen Bi, maken och Åttondeklassaren. Stugan var lånad, och skafferiet fullt av alla de nyttigheter som folk tröttnat på (förmodligen hade de övergått till pizza på Isola Bella). En dag kokade vi bulgur, hällde på mängder av lime, mynta, lite grönsaker samt en burk röda bönor. Lime och mynta hade vi i överflöd, eftersom vi experimenterade med mojitos – med allt mindre misslyckat resultat vartefter. Riktigt hur vi gjorde salladen är oklart, men det blev så pass lyckat att vi gjorde ett nytt försök dagen efter. Det var jag och Bi som lagade, och det gick till ungefär så här:

Vi kokade bulgurkornen (det sista i paketet) direkt efter frukost och hällde ihop det med lime, pressad vitlök, hackad chili, kryddor (till stor del mynta samt kvarnblandningen Chili Explosion) samt salt. Det fick en tallrik på medan vi vandrade upp till galgbacken och tog lustiga fotografier på varandra. Vid hemkomsten var vi hungriga. Då hackade vi salladslök och purjo, skar tomater i bitar samt tärnade gurka. Alltsammans vändes ner i bulgurblandningen, som nu smakade friskt och somrigt. Dessutom innehöll den ju ingen olja (eller crème fraiche, som ädelostpastasalladen) och var därför rent skrämmande nyttig. Ytterligare en burk röda bönor fanns i skåpet, och tillsammans med fetaost i bitar hällde vi i den. Sen rörde vi om och lade äggklyftor och rädisor som dekoration. De kunde förstås ha rörts ner också, men vi ville inte mosa äggen. Och alla tyckte det var gott – till och med sonen.

Läskande god och frisk dryck

När jag vid ett tillfälle hade mynta kvar efter en fest lät jag mig inspireras av den fantastiska alkoholdrinken Mojito. Resultatet blev en alkoholfri drink som utan tveckan får dina hjärnceller att vakna till.

Ingredienser:

Citroner, ca 3 (kan varieras efter smak)
Limefrukter, ca 4 (kan varieras efter smak)
Vatten ( mängd efter smak)
Mynta, minst en halv kruka
Is

Gör så här:
Pressa juicen ur citronerna
Pressa juicen ur limefrunkterna
Plocka bladen från en mynta och krossa dem i mortel eller hacka dem med kniv
Häll allt i en bringare och tillsätt vatten efter egen smak
Ställ bringaren i kylskåpet och låt helst myntan dra sig en stund
Häll i isbitar och servera!