Mat i fastetid: kålrotsbiffar med lingon

Ingredienser:

1 kålrot, ca 10 cm i diameter, grovriven

1 ägg

1-2 dl mjölk eller yoghurt

1-2 dl vetemjöl

några matskedar fullkornsmjöl

ca 50 g chèvre

1 salladslök, skivad

salt, nymalen peppar

persilja (kan uteslutas)

Vispa ägget med en gaffel. Häll därefter i mjölk/yoghurt och ost och rör om.

Blanda i mjölet och därefter den rivna kålroten och salladslöken. Degen ska vara så fast att det går att forma biffar som inte flyter ut (det ska alltså inte vara en pannkakssmet). Vid behov, blanda i mera mjöl.

Salta och peppra och blanda i hackad bladpersilja. Om man vill att rätten ska få en medeltida touch kan man blanda i lite russin.

Värm stekpannan (gärna en av gjutjärn) och lägg i en klick smör.

Lägg i en sked smet, lagom stor för att forma en 1-2cm tjock biff. Platta ut smeten lite i pannan.

Vänd biffen när den har blivit gyllenbrun på undersidan. Pressa ned den litegrann med stekspaden efter vändningen, så att den blir ordentligt varm och kålroten genomstekt. Man kan se små härliga klickar getost flyta ut när man gör det.

Avnjut biffarna med frysta lingon/lingonsylt, eller med ugnsstekta grönsaker (förslagsvis blomkål, sötpotatis, lök och fänkål), eller för icke-vegetarianer, med stekt bacon och lingon.

Slökokad apelsinkyckling

I veckans värmebölja valde jag att ta till slökokaren igen för att slippa stå på kvällen och laga mat. Det här receptet får du två måltider av. Först en kycklingmiddag och dagen därpå använder du buljongen som bas till grönsakssoppa.

1 kg hel kyckling

150 g rotselleri

2 schalottenlökar eller 3-4 stjälkar salladslök

2 apelsiner

5-6 vitpepparkorn

1 lagerblad

1 kvist färsk (äppel)mynta men vanlig går också bra

1 kvist färsk rosmarin

1 kvist färsk dragon

salt, vitpeppar

1 kycklingbuljongtärning

0,5 l vatten

0,5 dl vitt vin

2-3 msk spiced rum (mörk rom)

Skiva rotsellerin, hacka schalottenlöken, tvätta en apelsin noga och halvera den. 

Skåra kycklingen runt om så att kryddningen går in i köttet, salta och peppra utvändigt litet med mald vitpeppar. Fyll det inre av den med hälften av löken, tryck in en halv apelsin, pilla in vitpepparkornen runt om apelsinen, stick in äppelmyntan, rosmarinen och dragonen. Lägg ner kycklingen i slökokaren (slow cooker) och fördela rotsellerin runt om på kanterna, fördela resten av löken. Klyfta kvarvarande oskalade apelsinhalvan, skala en till apelsin och klyfta även den. Fördela apelsinhalvorna runt om kycklingen på sidorna. Smält buljongtärningen i varmt vatten, blanda i vin och rom, häll blandningen över kycklingen. Sätt på locket och låt koka i 6-8 timmar.

Servera med ångkokt potatis som du vänder i en vinägrettsås med färsk basilika och blandar i en tunt skivad liten rödlök. Det går säkert också utmärkt att äta med ris.

Glöm inte att sila av buljongen ur grytan, häll i en skål och använd dagen därpå. Gör soppa av den tillsammans med resterna av kycklingen och blandade grönsaker som strimlade morötter, purjolök och potatis eller vad som nu råkar finnas i skafferiet.

Grillad oxfilé med matbanan och aubergine

Det blir en välsmakande sommarmåltid med följande kombi.

Oxfilé, 6 skivor, marineras ett par timmar i ca 4 msk rödvin, 2 tsk soja, 2 msk konjak, allkrydda, svartpeppar och litet Allround rub.

Slutkryddas vid grillning med litet mer Allround rub.

Gör en röra på

1 mosad avokado, 1 dl creme fraîche, 1 tsk citronjuice, 2 hackade tomater utan kärnhus, 1 salladslök, 1/2 röd finhackad färsk chili eller ca 1 msk fryst, salt, peppar.

Gör en sallad på rucola, tomat, gurka och mozzarella.

Skiva två mindre auberginer på längden och grilla på grillen.

Skala två stora matbananer, också kallade kokbananer, dela i tre lika stora delar, halvera varje bit. Krydda med salt, peppar, ancho chilli och Allkrydda. Stek i smör på spisen.

Sätt banan och aubergine på varmhållning medan köttet grillas, 2-3 min på varje sida beroende på bitarnas tjocklek.

Servera allt och njut.

Gotländskt bulgurintermezzo

Förmodligen är Berglin landets största, nu levande filosof. I mitten av juli publicerades en teckning i Svenska Dagbladet, som verkligen hittade rätt: ”Sommarlovet är ju en mardröm! Ungarna bara sitter där och så måste man hitta på lunch varje dag. Fick jag inte hjälp av min mamma skulle jag bli tokig”, säger den ena kvinnan till den andra (över varsitt glas vin). ”Precis som när man hade sommarkaniner”, replikerar den andra.
Nu är sommarlovet över, och hela familjen har överlevt – trots att ungarna ibland stirrade på oss med stora, hungriga ögon, som om vi försökte pådyvla dem svältdöden. Men det finns ju helger. ”När får vi lunch?” säger dottern (20), just när jag förklarar min avsikt att gå en promenad. Vi kan kalla henne Studentskan, så vi håller reda på dem. Om man – som jag – arbetar hemma så måste man ju utfodra sig själv, också under terminerna. Dessutom går Gymnasisten (18) i skolan snett över gatan, så plötsligt öppnas dörren till arbetsrummet och hon ropar: ”Tänkte du äta lunch hemma?” Och då står man där igen.
Keso och grönsaker är ju en lösning. Ett tag åt jag keso med frukt, tills jag fruktade att jag skulle förvandlas till lemur (det märktes just på att ögonen blev större). Soppa på tetra funkar också, när det börjar bli kallare ute. Men lunchens nyckelord är ”rester”. Sallader är alltid en hit. Åttondeklassaren (14) vägrade visserligen äta gårdagens kreativa pastasallad som bl.a. bestod av förrgårdagens pasta med förrgårdagens ädelostsås. Vaddå? Aldrig hört talas om ädelostdressing?
Härom veckan – som känns mycket länge sedan – befann vi oss på Gotland. Det var jag, kompisen Bi, maken och Åttondeklassaren. Stugan var lånad, och skafferiet fullt av alla de nyttigheter som folk tröttnat på (förmodligen hade de övergått till pizza på Isola Bella). En dag kokade vi bulgur, hällde på mängder av lime, mynta, lite grönsaker samt en burk röda bönor. Lime och mynta hade vi i överflöd, eftersom vi experimenterade med mojitos – med allt mindre misslyckat resultat vartefter. Riktigt hur vi gjorde salladen är oklart, men det blev så pass lyckat att vi gjorde ett nytt försök dagen efter. Det var jag och Bi som lagade, och det gick till ungefär så här:

Vi kokade bulgurkornen (det sista i paketet) direkt efter frukost och hällde ihop det med lime, pressad vitlök, hackad chili, kryddor (till stor del mynta samt kvarnblandningen Chili Explosion) samt salt. Det fick en tallrik på medan vi vandrade upp till galgbacken och tog lustiga fotografier på varandra. Vid hemkomsten var vi hungriga. Då hackade vi salladslök och purjo, skar tomater i bitar samt tärnade gurka. Alltsammans vändes ner i bulgurblandningen, som nu smakade friskt och somrigt. Dessutom innehöll den ju ingen olja (eller crème fraiche, som ädelostpastasalladen) och var därför rent skrämmande nyttig. Ytterligare en burk röda bönor fanns i skåpet, och tillsammans med fetaost i bitar hällde vi i den. Sen rörde vi om och lade äggklyftor och rädisor som dekoration. De kunde förstås ha rörts ner också, men vi ville inte mosa äggen. Och alla tyckte det var gott – till och med sonen.