Vegan Chic Burger

 

Andra gången som kålrotsgratängen värmdes upp testade jag inte bara Arlas kryddsmör, utan till den serverade jag Vegan Chic Burger från Peas of Heaven som jag också satte litet mer kryddsmör på. Det här var en glad överraskning ska jag säga. Chic Burgers äter jag gärna igen. De hade en angenäm mild smak och en konsistens som i varje fall påminner om kyckling. Det är ärtor som utgår proteininslaget.

Vegetariskt bacon

 Ibland känns det rätt att skriva om mat som man inte lagat själv från grunden eller rättare sagt hittat på receptet till. En stor Smakbox med kylt/fryst tillägg innehöll så många vegetariska och andra s.k. klimatsmarta produktprover att jag har halvfabrikat så det räcker i minst 10 dagar. Mycket praktiskt med tanke på mitt arbetsschema med ca 25 timmar zoommöten den här veckan.

Så jag tänkte nu recensera innehållet och provlaga mig igenom smakboxen produkt för produkt. Låt mig tillägga att jag är köttätare, men alltsedan mina yngre dagar när jag köpte Cranks kokbok så har jag alltid lagat vegetariskt också.

Måltiden inleddes med att jag hade kålrot att göra av med och ett recept från Land på Annas kryddiga kålrotsgratäng som även innehåller potatis. Den senare var för all del god, men om ni tänker testa den så koka kålroten så att den börjat mjukna innan ni monterar gratängen och sätter den i ugnen. Enligt receptet skulle den stå i ugnen 45 min, efter 60 min tog jag ut den och då var kålroten nätt och jämnt ätbar. Jag gjorde halv sats och det räckte till tre måltider för två med ett tillbehör. När jag värmde upp den fick den puttra på spisen med litet extra grädde i ungefär 20 minuter för att kålroten skulle bli lagom al dente. 

Första produkten att pröva till denna gratäng som tillbehör blev Veggie Bacon av Tulip. Förpackningen ser ni nedan liksom ett foto som visar veggibaconet framtaget och stekt. Det är en produkt som får mig att undra över varför man gör köttimiterad mat när det inte går att fånga smaken. Och för den som är vegetarian, varför i hela fridens dar skulle man sukta efter visuell baconimitation? Den enda fördelen var att skivorna inte krympte då det vita uppenbarligen inte var fett, däremot blev den knaprig så det förslog och såg god ut. 

Andra minusposten var att den inte smakade något enligt min uppfattning, i varje all inte bacon, utan i huvudsak rökarom och salt men inget annat. Det förvånar inte då man tittar på ingredienslistan, som innehåller 5% ärtprotein och 3% potatisprotein. Vad jag undrar över är vad resterande 92% egentligen består av? Om det står inget och resten av ingredienserna består av vatten, solrosolja, E-produkter och kryddningen vad jag kan förstå. Kålrotsgratängen var i varje fall mer mättande om jag säger så och mer smakrik. Den hade kunnat vara en måltid i sig, veggie bacon var överflödigt, men vem vet, det kanske är en tillägnad smak. Det sägs ju att om man äter något tio gånger så lär man sig att tycka om det.

Falafel på mitt vis med polenta

Vegetarisk mat kan vara hur gott som helst även om vissa köttätare hävdar motsatsen. Särskilt på sommaren kan det gå fortare att sno ihop en sådan lunchrätt. Dagens glutenfria vego består av Falafel på mitt sätt och polentamos. Receptet är till 3-4 personer. Rätten tar ca 30 min att förbereda och laga.

Falafel

200 g paket med kokta kikärter

2 morötter

1 ägg

2 msk creme fraiche med smak av paprika och chilli

1/2 fetaost

1 dl kokosmjöl

1-1,5 dl mandelmjöl

1 krm spiskummin

1/2 dl finhackad persilja

ca 1 tsk salt

2 krm peppar

olja till stekning

Polenta

1-1,5 dl polentagryn (majsgryn)

8-9 dl vatten

1/4 röd chilli

0,5 dl hackad färsk basilika

75 g finriven pecorino romano (finns att köpa färdigriven i butiken)

Skala och riv morötterna fint. Hacka eller klipp persiljan. Mixa dem och fetaosten med kikärterna i en matberedare, tillsätt ägg och creme fraiche. Om du inte har matberedare, så mosa kikärterna och fetaosten med en gaffel och rör i morötterna, följ receptet i övrigt. Blanda i spiskummin, persilja, salt och peppar. Du bör nu ha en ganska lös smet. Rör ned kokosmjöl och tillsätt sedan mandelmjöl tills dess du får en fast och formbar smet som du kan trillar falafelbollar mellan handlflatorna av. Stek falafelbollarna i olja på medelvarm platta ca 10 min (de suger upp en del, så tillför nog med olja så att de inte fastnar) eller fritera dem i en fritös. 

Medan falalfeln är i stekpannan kokar du upp vattnet till polentamoset, vispar ner polentan, låt koka någon minut och dra sedan av den av plattan. Låt polentan stå med lock över och svälla 5-6 minuter. Rör i pecorino-osten, chillin och basilikan och rör om noga. Låt stå ytterligare ett par minuter så att smakerna får sprida sig. 

Servera, bon appetit!

Citrondoftande pasta med ramslök och champinjon

Årstidernas senaste låda innehöll ramslök. Jag såg på taffelälskaren att inte bara jag kände viss undran inför denna ört som nu återintroduceras i vårt gourmetlandskap. Eftersom den har smak av vitlök och jag längtat efter fiskarens pasta länge beslutade jag mig för att göra en matigare variant.



Det här behöver du:

Pasta (gärna svart för intryckets skull)
En knippe ramslök
Skogschampinjoner
Citron
Röd chilli
Hampafrön
Pinjenötter

Det fina med pastatillbehör av det här slaget är att man kan anpassa mängden efter antalet som ska äta. Därför anger jag inte exakta mått av något, själv använder jag ögon och mage för att avgöra vad som behövs. Hacka litet röd chilli, mer om den är mild och mindre om den är starkt. Fräs i smör, skiva en näve champinjoner per person och lägg i, låt fräsa med, tillsätt 1 msk pinjenötter per person. Klipp 4-5 blad ramslök per person, pressa citronen och låt detta stå vid sidan. Koka pastan, häll av vattnet, skaka om med litet olivolja och rör ner ovanstående ingredienser portionsvis. Strö över hampafrön och servera. Tar ca 15 min att tillreda och blev urgott!

Klassisk kladdkaka med grädde

En av de enklaste och bästa kakor som finns.

100g smör
2 ägg
3dl socker
2msk kakao
1tsk vaniljsocker
1/2tsk salt
(ev. 2msk kaffe)
1 1/2 dl vetemjöl

vispgrädde efter smak

Lägg smöret i den form du tänker använda till kakan och låt det smälta i ugnen medan den är på uppvärmning (175 grader).

Blanda ägg och socker men vispa inte, då kan det hända att kakan inte blir kladdig. Blanda i kakao, vaniljsocker och salt (viktigt!) och rör. Blanda sedan i eventuellt kaffe och sedan mjöl, och till sist det smälta smöret som du först vispar runt i formen så att den är smord. (Bröa formen också.)

Häll smeten i formen och grädda 30 minuter. Ta ut kakan och låt den kallna. Vispa grädde och servera!

Blomkålsoppa med strimlad paprika

Det här är inte så konstigt som det låter, utan smakar utmärkt. Eftersom min gamla magkatarr spökat en tid nu har jag fått äta "snäll" mat, inte för fiberrikt. Ett tag var det faktiskt så att jag fick nöja mig med flytande näringstillskott och sådant däringa bantningspulver blandat med Solhavre som smakar jordgubbe (ish)! Nu är jag på bättringsvägen och kan äta viss lagad mat igen. Grönsaker ramlar in hela tiden i mitt kylskåp från Årstiderna, så det blir gärna soppor av skilda slag.



Videon ovan var ett misstag. Jag trodde jag hade mobilkameran inställd på stillbild men tydligen inte. Men så fick det bli. Smörgåsarna med kastanjehonungsringlad mascarpone med krasse överst upptar en oproportionerligt stor andel av bilden dessutom. Skålen med soppa tog ca 20 minuter att åstadkomma. Det här behöver du och så här gör du:

Tag ett eller ett halvt blomkålshuvud, beroende på blomkålens storlek och på hur många portioner du vill åstadkomma. Dela den i mindre buketter.

Häll i vatten så att det täcker blomkålen nätt och jämnt.

Droppa i någon msk grönsaks- eller kycklingfond och om du känner för det ett limeblad.

Salta, vitpeppra.

Låt koka ca 10 minuter eller tills blomkålen mjuknat ordentligt.

Under tiden skivar du en hel eller halv spetspaprika.

Häll av litet vatten i en skål så det inte skvätter över hela köket när du purear blomkålen. Häll tillbaka vattnet över den.

Tag en tetra extra krämig kokosmjölk och pröva dig fram efter hur stark kokossmak du vill ha. Till 2-3 portioner använde jag 2,5 dl.

Lägg i paprikan och låt koka ett par minuter, men inte för länge så att den blir sladdring.

Servera och låt smaka.

Stuvad spetskål med strimlad kyckling och svamp

Vad mer kan sägas än mumsemums? Vegetarianen kan äta kålstuvningen med stekt strimlad rotselleri. Allergikern kan byta ut mjölk/grädde mot sojabaserade motsvarigheter eller mot laktosfria beroende på allergityp, liksom veganen. Tar ca 30 min att få på bordet.

För 3-4 portioner
Ca 500 g strimlad kyckling (finns färdigförpackad för den som har bråttom)
ca 100 g skogschampinjon
En spetskål
50 g smör
60 g mjöl
3 dl eko-mellanmjök
2 dl vispgrädde
En pressad citron

Stek en förpackning färdigstrimlad kyckling i smör. Stek en handfull skivad skogschampinjon. Spetskålen strimlas och förvälls ca 10 min. Gör en redning på 50 g smör och 60 g mjöl med tillsatt kålkokvatten, låt den tjockna och tillsätt därefter uppvärmd mjölk och grädde - låt koka sakta under ständig omrörning 2-3 minuter så att mjölsmaken försvinner. Vispa försiktigt i citronsaften så att såsen inte skär sig, salta och peppra. Vänd ner spetskålen, kycklingstrimlorna och svampen, låt koka ca 5 min så att svamparomen hinner sprida sig. Smaka av med salt och vitpeppar en gång till. Servera, den som känner för det kan ha ris till så räcker röran längre.

Rumänska majsbollar med ugnsrostade betor

Igår hade jag kärt besök av två goda vänner från Lund. Till diskussionsämnena hörde hur jobbigt det kan bli när det blir skinn på champagnen om man inte dricker den i tillräckligt snabbt tempo...

Då bjöd jag på följande utmärkta vegetariska festmat som räcker till tre-fyra personer och tar ca 45-60 min:

Koka 200 g polenta i 8 dl mjölk, salta. Rör ständigt men utan att gräva upp den ofrånkomliga brända bottensatsen. Låt kallna, lägg gärna en handduk över kastrullen och sätt på locket så gröten inte torkar på ovansidan. Sätt på ugnen på 225°.

Medan polentagröten svalnar smält 50 g smör och mixa samman ytterligare 50 g smör med 150 g fetaost (helst den krämigare från Lesbos) till en jämn smet. Pensla två lika stora ugnsfasta formar med litet av det smälta smöret - de ska rymmas i ugnen samtidigt.

Skala 0,5 kg gulbetor och rödbetor, klyfta och lägg i den ena smorda form, rispa över rosmarin, ringla över honung och litet olivolja, salta med flingsalt. Gör en sallad på ruccola och klyftade tomater.

Gör bollar, ca 2 cm i diameter, av den kalla majsgröten, gör ett litet hål i dem, fyll hålet med fetaostsmet och rulla dem slutna igen. Det blir ca 20 st. Obs! Om du sätter för mycket smet tappar de formen. Lägg bollarna tätt invid varandra i den andra smorda ugnsformen. Ringla över resten av det smälta smöret, strö över rosmarin och sesamfrön.

Sätt in båda formarna i ugnen, låt betorna bli lagom al dente och servera därefter majsbollar och betklyftor tillsammans med skivad rödlök och crème fraîche eller smetana - Yoplait Gourmet-variant var gudomligt god till detta. Färskt bröd till är inte fel det heller.

Pasta med fetaost, oliver och ingefära/rosmarindipsås

Okey, rubriken på den här rätten låter kanske konstig, men gott blir det och fort går det. Har du bråttom och ska iväg på något är det här rätten för dig, eller för all del, som det var för mig när jag uppfann den för ca 15 minuter sedan, något att laga till när man är trött och hungrig och vill ha mat på en gång.

Tag en burk med Keldas dipsås med ingefära/rosmarin, värm försiktigt i kastrull eller mikro - men se till att det inte kokar för då skär den sig. Flisa ner fetaost (en halv förpackning ungefär eller efter smak, jag använde Zeta) i den värmda dipsåsen och rör om. Sältan från fetaosten brukar vara nog.

Under tiden, låt färska Pappardelle från Giovanni Rana koka i stor kastrull ett par minuter. Häll av vattnet, tillsätt litet olivolja (1-2 msk) till pastan och rör om. Vrid några tag med pepparkvarn över. Häll såsen över pastan och strö över olive alla taggiasca från Zeta samt litet flisad parmesan. Vill du göra maträtten mer attraktiv att se på, strö över litet hackad färsk rosmarin.

Smakerna gifter sig utmärkt väl! Bon appetit!

Kantarellrisotto

En superlyxig rätt som faktiskt inte är dyr eller svår att göra.

Tag

2 hg kantareller, rensade och skurna i bitar
1 lök, hackad
1 klyfta vitlök, hackad

stek detta på medelhög värme i ca 1/2 dl olivolja.

tillsätt

4 dl arborioris

Tillsätt lite mer olivolja, ca 1/2 dl till, och stek under omrörning tills det hela blir mera "torrt". Tillsätt sedan

2 dl vitt vin

och fortsätt röra (det ska puttra) tills vinet har absorberats av riset. Därefter tillsätts

1 buljongtärning, grönsaksbuljong
5 dl vatten

På risförpackningen står att man måste tillsätta varm buljong, annars blir det kallt och slutar koka, men lat som jag är brukar jag hälla i en deciliter vatten i taget och buljongtärningen lägger jag i med den första decilitern. Det har fungerat bra för mig. Man måste ju ändå röra om ständigt när man gör risotto. Lägg på locket en liten stund mot slutet av kokningen, och allra sist tillsätter man en halv till en deciliter färskriven parmesan. (underbart gott!) Sedan rör man om, på med locket en kort stund, och servera omedelbart.

Alla som har smakat det här har tyckt det var fantastiskt gott. :-D

Trots att det sägs att risotto måste ätas genast, har jag funnit att rester av detta är mycket goda även dagen efter.

Gotländskt bulgurintermezzo

Förmodligen är Berglin landets största, nu levande filosof. I mitten av juli publicerades en teckning i Svenska Dagbladet, som verkligen hittade rätt: ”Sommarlovet är ju en mardröm! Ungarna bara sitter där och så måste man hitta på lunch varje dag. Fick jag inte hjälp av min mamma skulle jag bli tokig”, säger den ena kvinnan till den andra (över varsitt glas vin). ”Precis som när man hade sommarkaniner”, replikerar den andra.
Nu är sommarlovet över, och hela familjen har överlevt – trots att ungarna ibland stirrade på oss med stora, hungriga ögon, som om vi försökte pådyvla dem svältdöden. Men det finns ju helger. ”När får vi lunch?” säger dottern (20), just när jag förklarar min avsikt att gå en promenad. Vi kan kalla henne Studentskan, så vi håller reda på dem. Om man – som jag – arbetar hemma så måste man ju utfodra sig själv, också under terminerna. Dessutom går Gymnasisten (18) i skolan snett över gatan, så plötsligt öppnas dörren till arbetsrummet och hon ropar: ”Tänkte du äta lunch hemma?” Och då står man där igen.
Keso och grönsaker är ju en lösning. Ett tag åt jag keso med frukt, tills jag fruktade att jag skulle förvandlas till lemur (det märktes just på att ögonen blev större). Soppa på tetra funkar också, när det börjar bli kallare ute. Men lunchens nyckelord är ”rester”. Sallader är alltid en hit. Åttondeklassaren (14) vägrade visserligen äta gårdagens kreativa pastasallad som bl.a. bestod av förrgårdagens pasta med förrgårdagens ädelostsås. Vaddå? Aldrig hört talas om ädelostdressing?
Härom veckan – som känns mycket länge sedan – befann vi oss på Gotland. Det var jag, kompisen Bi, maken och Åttondeklassaren. Stugan var lånad, och skafferiet fullt av alla de nyttigheter som folk tröttnat på (förmodligen hade de övergått till pizza på Isola Bella). En dag kokade vi bulgur, hällde på mängder av lime, mynta, lite grönsaker samt en burk röda bönor. Lime och mynta hade vi i överflöd, eftersom vi experimenterade med mojitos – med allt mindre misslyckat resultat vartefter. Riktigt hur vi gjorde salladen är oklart, men det blev så pass lyckat att vi gjorde ett nytt försök dagen efter. Det var jag och Bi som lagade, och det gick till ungefär så här:

Vi kokade bulgurkornen (det sista i paketet) direkt efter frukost och hällde ihop det med lime, pressad vitlök, hackad chili, kryddor (till stor del mynta samt kvarnblandningen Chili Explosion) samt salt. Det fick en tallrik på medan vi vandrade upp till galgbacken och tog lustiga fotografier på varandra. Vid hemkomsten var vi hungriga. Då hackade vi salladslök och purjo, skar tomater i bitar samt tärnade gurka. Alltsammans vändes ner i bulgurblandningen, som nu smakade friskt och somrigt. Dessutom innehöll den ju ingen olja (eller crème fraiche, som ädelostpastasalladen) och var därför rent skrämmande nyttig. Ytterligare en burk röda bönor fanns i skåpet, och tillsammans med fetaost i bitar hällde vi i den. Sen rörde vi om och lade äggklyftor och rädisor som dekoration. De kunde förstås ha rörts ner också, men vi ville inte mosa äggen. Och alla tyckte det var gott – till och med sonen.

Saffranspannkaka

På direkt uppmaning, här är mitt recept av saffranspannkaka som jag är mycket begiven på.

Koka 4 portioner risgrynsgröt.

Lös upp en förpackning saffran i ett par msk grädde eller mer (max 1 dl) beroende på hur fetträdd du är. Smaken av saffran blir nämligen starkare då eftersom fett binder smakämnena. Rör ner saffransgrädden i den kokta risgrynsgröten. Om du är saffransfantast kan det hända att du vill ha en tydligare smak, men pröva först denna mängd och öka på nästa gång du gör den med ett paket till.

Knäck i ett par ägg och rör om.

Blanda i ca 0,5 dl hackad mandel och riv dessutom i bittermandel. Det senare är inte brukligt på Gotland, men min uppfattning är att den blir godare och dessutom tycks Wallinarna ha bittermandel i sin saffranspannkaka. Jag har experimenterat för att komma nära deras version. Även här rekommenderar jag att du är litet återhållsam med bittermandeln första gången och sedan ökar mängden tills du tycker att det är lagom.

Rör ordentligt och häll upp i infettad ugnsfast form eller engångsaluminiumfolieform av lagom storlek. Själva saffranspannkakan ska inte vara för tunn, så se till att smeten bildar minst ett 2-3 cm tjockt lager. Om du vill snofsa till den ser det trevligt ut att strössla mandelspån över.

Hutt in i ugnen i ca 200° och låt grädda tills ytan är vackert gyllenbrun men absolut inte bränd.

Äts på Gotland med salmbärssylt och vispgrädde till, men har du inte salmbärssylt så kan jag rekommendera fikonsylt. Det använde jag sist och det blev urgott.

Ägg och tomater the Chinese way

Detta är en vardaglig kinesisk grönsaks-och äggrätt, mild i smaken och passar därför de flesta:

Hetta upp rapsolja eller liknande olja utan mycket smak i en stekpanna eller wok. Knäck 3-4 ägg (till ca 2-3 personer, som sidorätt) i ett glas och vispa dem lätt till en smet med ett par pinnar eller en gaffel. Häll i en nypa salt och kanske en aning socker*. Skär 2-3 tomater i klyftor och dela klyftorna på mitten. Häll i äggsmeten i den varma oljan. När den börjar stelna, rör runt med en gaffel eller ett par pinnar så att du får en fastare form av äggröra - ägget kan gärna påminna mer om omelett"bitar".Häll därefter i tomatbitarna och låt dem steka med en kort stund på ganska hög värme. Jag brukar sen sprinkla över lite soja och röra runt det i röran samt strö över lite hackad vårlök. Gott till t ex stekta nudlar, men funkar även som ensamrätt.   

*i Kina äter man gärna tomater tillsammans med socker!

Snabbt med bönor

Är du som jag, en som ständigt är i farten, snabbt blir hungrig och har lite tid för matlagning – då är bönor ett tips. Nu talar jag inte om blötläggning och långkok, även om det är att föredra. Jag talar om Zetas burkar med bönor av alla de slag. Mina vistelser i Italien och samboendet med en italienare har lärt mig att bönor är vardagsmat, en stapelvara i skafferiet. 

Jag följde ett recept på bönsallad med svarta bönor (finns på burken) och bytte ut ingredienser jag inte hade hemma. Detta är en sallad att servera till något annat du har i kylskåpet - en korv t ex (själv hade jag en jättegod snickarkorv från Norra Råda som jag stekte upp med lite färsk lök och skivad potatis).

Gul eller röd paprika

Gräslök

En chilifrukt (eller Sambal oelek)

Slätbladig persilja.

Finhacka allt utom bönorna. Blanda bönorna med de övriga ingredienserna och ett par matskedar olivolja, lite vinäger, salt och peppar. 

(Jag bytte ut paprika mot tomat, det gick lika bra och tog sambal oelek i stället för chili.)

Ugnstekta rödbetor

Tag ett lagom stort knippe primörrödbetor, skala, lägg i ungsfast form, ringla olivolja över, dra några varv med pepparkvarnern över, strö flingsalt och rejält med blad av färsk rosmarin ovanpå. Det går också utmärkt att ringla över flytande honung. Rostas på nedre nivån i ugnen i 225 grader i ca 30-40 minuter beroende på hur pass stora rödbetsbitarna är. Själv klyftade jag de större och halverade de små.